Efter flera veckors upptrappning inledde Ryssland på morgonen den 24 februari en invasion av Ukraina som utgör en av de värsta krigföringar i Europa sedan andra världskriget. Denna invasion utgör ett brott mot internationell humanitär rätt och hotar internationell fred och säkerhet. Den humanitära rätten syftar till att humanisera krigföring och begränsa lidande under krigets gång. Krigets lagar består av ett trettiotal konventioner och principer samt en välutvecklad sedvanerätt. Gemensamt innehåller dessa regler skydd för civila och andra icke-stridande i krigföring, samt vad som är tillåtet och otillåtet vid en väpnad konflikt. Krigsbrott kräver att det råder en väpnad konflikt enligt art. 5 i Romstadgan. Det måste även finnas ett samband mellan den brottsliga gärningen som har skett och den väpnade konflikten.
En väpnad konflikt definieras som en konflikt mellan två stater som inbegriper våld och leder till att minst 25 personer dödas till följd av konfliktens strider.[1]
Grunderna för krigets lagar
Rysslands krigföring med beväpnade styrkor mot Ukraina utgör en internationell väpnad konflikt och styrs därmed av internationell humanitär fördragslag. Både Ryssland och Ukraina är parter i 1949 års fyra Genèvekonventioner och dess första tilläggsprotokoll, vilket därmed binder parterna till dess innehåll. Genèvekonventionerna innehåller skyddsregler för civila och de som inte utgörs av att vara så kallade kombattanter, vilket innebär att alla förutom de som folkrättsligt har rätt att delta i strid, dvs. kombattanter, ska skyddas. I konventionerna preciseras vidare när man inte längre räknas som kombattant och därmed ska skyddas. Denna situation innefattar soldater som inte längre medverkar i strid på grund av skada, fångenskap eller sjukdom. Det första tilläggsprotokollet reglerar ett utökat skydd för civila i krigföring och Haagkonventionerna från 1907 reglerar vad som är att anta som legala metoder och medel i krigföring.
Krigslagarnas grundläggande principer
Krigets lagar sätter upp en rad olika principer som innehåller begränsningar av ländernas medel och metoder för krigföring. Den främsta regeln som gemensamt går att utläsa från principerna är att parterna under kriget måste skilja mellan kombattanter och civila. Civila får aldrig vara det avsiktliga målet för väpnade attacker, vilket innebär att parterna hela tiden måste vidta försiktighetsåtgärder för att förhindra skador på civila. Parterna får alltså inte utföra attacker som skulle orsaka oproportionerlig skada för civilbefolkningen. Civila förlorar sin immunitet mot attacker under den tid de “direkt deltar i fientligheterna”. Krigets lagar skyddar också civila föremål, som definieras som allt som inte anses vara ett militärt mål. Direkta attacker mot civila föremål – så som bostäder, företag, kultplatser, sjukhus och skolor –är förbjudna såvida de inte används för militära ändamål och därmed blir militära mål. Om det råder tvivel om ett föremåls beskaffenhet, så måste den krigförande parten anta att det är civilt.
Nedan förklaras kort de grundläggande principerna som görs gällande vid krigföring:
- Distinktionsprincipen – innebär främst att krigförande parters anfall aldrig får riktas mot civila personer eller civila föremål, utan endast får riktas mot militära mål.
- Proportionalitetsprincipen – innebär att den militära attacken alltid måste stå i proportion till de risker som man utsätter civilbefolkningen och civil egendom för.
- Försiktighetsprincipen – innebär att alla stridande parter ska vidta rimliga försiktighetsåtgärder för att undvika skador på civilbefolkningen och civila objekt.
- Principen om förbud mot överflödig skada eller onödigt lidande – innebär att det är förbjudet att åsamka motparters soldater onödig skada och överflödigt lidande i krigföring.[2]
Dessa konventioner och principer utgör tillsammans grunderna för krigets lagar.
Gäller internationell lag om de mänskliga rättigheterna fortfarande i Ukraina & Ryssland?
Ja. Internationell lag om mänskliga rättigheter fortsätter att gälla vid alla tidpunkter, inklusive under väpnade konflikter och ockupation, för vilka även krigslagarna gäller. Ukraina och Ryssland är båda parter i ett antal regionala och internationella människorättsfördrag, inklusive den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (EKMR), den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT). Dessa fördrag innehåller garantier för grundläggande mänskliga rättigheter som i många fall motsvarar de rättigheter som kombattanter och civila har rätt till enligt den internationella humanitära rätten (exempelvis förbudet mot tortyr och omänsklig och förnedrande behandling, kraven på icke-diskriminering, rätten till en rättvis rättegång m. fl.).
Även om både EKMR och ICCPR i viss mån tillåter begränsningar av vissa rättigheter under krigstid eller i nödsituationer som hotar nationen, så måste dessa inskränkningar vara av tillfällig karaktär. Vissa grundläggande rättigheter, såsom rätten till liv och rätten till skydd mot tortyr och annan misshandel, förbudet mot oerkänt frihetsberövande, skyldigheten att säkerställa domstolsprövning av frihetsberövandets laglighet och rätten till en rättvis rättegång måste alltid respekteras, även under en allmän nödsituation och i krigföring.[3]
Vem kan hållas ansvarig för kränkningar av den internationella humanitära rätten?Allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt som begås medvetet och/eller hänsynslöst utgör krigsförbrytelser. Krigsförbrytelser är listade som allvarliga överträdelser i Genèvekonventionerna. Krigsförbrytelser inkluderar ett brett spektrum av brott -de kan utgöra avsiktliga, urskillningslösa och oproportionerliga attacker som skadar civila, samt gisslantagande och utdömande av bland annat kollektiv bestraffning. Individer kan också hållas straffrättsligt ansvariga vid försök att begå ett krigsbrott, såväl som för att hjälpa till, underlätta eller medverka till ett krigsbrott. Ansvaret kan också falla på personer som planerar eller anstiftar ett krigsbrott. Även befälhavare och civila ledare kan åtalas för krigsförbrytelser som en fråga om ledningsansvar när de kände till eller borde ha känt till att krigsförbrytelser begåtts och därmed inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra dem eller straffa de ansvariga.[4]
Kan några krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten som begåtts i Ukraina prövas inför Internationella brottmålsdomstolen?
Internationella brottmålsdomstolen (ICC) är en permanent internationell domstol med mandat att utreda, åtala och ställa personer som misstänks för bland annat folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser inför rätta.
Domstolen kan dock endast utöva jurisdiktion över dessa brott om:
- Brotten inträffade på territoriet i ett land som är part till Romstadgan,
- Personen som anklagas för brotten är medborgare i ett land som är part i ICC-fördraget,
- Ett land som inte är part i ICC-fördraget accepterar domstolens auktoritet för brotten i fråga genom att lämna in en formell förklaring till domstolen, eller om
- FN:s säkerhetsråd hänvisar situationen till ICC:s åklagare.
Vad gäller FN:s säkerhetsråd så är Ryssland en permanent medlem, vilket innebär att de har vetorätt. Ryssland kan alltså med veto förhindra alla former av föreslagna lösningar på konflikten som annars hade kunnat bli aktuella i den rådande situationen. Ryssland och Ukraina är inte parter i ICC fördraget, men Ukraina accepterade domstolens jurisdiktion över påstådda brott som begåtts på dess territorium sedan november 2013. Därigenom har landet skyldighet att samarbeta med domstolen gällande situationen i Ukraina.[5]
Kan andra länder väcka åtal mot internationella brott som begåtts i Ukraina?
Vissa kategorier av allvarliga brott som står i strid med internationell rätt, såsom krigsförbrytelser och tortyr, är föremål för så kallad universell jurisdiktion. Detta innebär att ett lands inhemska rättssystem ges rätten att utreda och väcka åtal för vissa allvarliga brott som begås på annan stats territorium. Detta kan alltså ske även om brotten inte begåtts på dess territorium, av en av dess medborgare eller mot en av dess medborgare. Vissa fördrag, såsom 1949 års Genèvekonventioner och konventionen mot tortyr, förpliktar stater att utlämna eller åtala misstänkta förövare som befinner sig inom landets territorium eller på annat sätt under dess jurisdiktion. Enligt internationell sedvanerätt är det allmänt överenskommet att länder får åtala de som är ansvariga för andra brott, såsom folkmord eller brott mot mänskligheten, oberoende om brotten ägde rum på statens territorium.[6]
Utredning om krigsförbrytelser inleds av ICC
Ryssland har i och med invasionen av Ukraina brutit mot den internationella humanitära rätten då de har utfört krigföring mot ukrainsk civilbefolkning och använt sig av vapen som inte är tillåtna enligt Genèvekonventionerna. Detta utgör allvarliga brott mot krigets lagar och ICC kommer därför att inleda en utredning om krigsförbrytelser i Ukraina efter de ryska krigsangreppen. ICC har inte mandat att utreda den ryska aggressionen i sig eftersom både Ryssland och Ukraina står utanför ICC, men har medel nog att väcka åtal om krigsbrott och brott mot mänskligheten som begåtts på ukrainskt territorium, detta eftersom Ukraina har erkänt domstolens jurisdiktion. Vidare kan länder, så som EU nu gör, rikta sanktioner mot det land som utför brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Den 24 februari samlades EU:s stats- och regeringschefer för att fatta beslut om ytterligare sanktioner och åtgärder riktade mot Ryssland. Sanktionspaketet som utförs nu är det historiskt sett största som EU någonsin har fattat beslut om. Sanktioner som nu riktas mot Ryssland omfattar den finansiella sektorn, energi och transportsektorn, produkter med dubbel användning, viseringar och ryska individer.[7]
I nuläget har Sverige och 38 andra stater hänskjutit målet till ICC, vilket i sin tur leder till att utredningen går betydligt mycket snabbare framåt. Om åtalet endast skulle vara på ICC:s egna initiativ så hade processen tagit betydligt längre tid. Ukraina har även inlett en process i ICJ. Skillnaden mellan ICJ (internationella domstolen) och ICC (internationella brottmålsdomstolen) är att vid ICC åtalas individer för krigsbrott och vid ICJ kan endast hela stater ställas inför rätta.
Av ICJ Studentsektions bevakare av mänskliga rättigheter,
Alba Blanck
[1] Romstadgan art. 5
[2] ”Om reglerna inte följs”, rodakorset.se
[3] ”Russia, ukraine & International law: On Occupation, Armed Conflict and Human Rights”, hrw.org.news
[4] O.Bring, M.Klamberg, S. Mahmoudi, P. Wrange,”Sverige och Folkrätten” kap. 13
[5] ”Russia, ukraine & International law: On Occupation, Armed Conflict and Human Rights”, hrw.org.news
[6] ”Russia, ukraine & International law: On Occupation, Armed Conflict and Human Rights”, hrw.org.news
[7] “Utrikesministrarna antog EU:s andra sanktionspaket mot Ryssland”, regeringen.se
ICJ Studentsektion 