Trots den eviga bilden av Sverige som en fredsnation med över 200 år av fred på resumét är landet ett utav de största vapenexporterande länderna i världen. 2020 exporterades krigsmateriel till ett värde av 16, 3 miljarder kronor från Sverige och den svenska vapenexporten uppges vara mer än hela fem gånger så stor jämfört med 2001.[1]
För att uppfylla nationella målsättningar och internationella åtaganden samt för att säkerställa att utförsel av produkter från Sverige görs i enlighet med fastställt exportkontrollregelverk, är kontrollen av export av krigsmateriel nödvändig.[2] Till följd av detta råder ett s.k. principförbud av vapenexport i Sverige. Det innebär att tillstånd, enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel, endast får lämnas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för att det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller utrikespolitik i övrigt.
Avgörande för att förhindra spridning av vapen är s.k. multilaterala avtal. Sedan 2014 gäller FN:s vapenhandelsfördrag (Arms Trade Treaty, ATT), som har ratificerats av Sverige. Fördraget syftar till att införa nationella normer på exportkontrollområdet samt att väsentligt bredda den effektiva kontrollen över den internationella handeln med konventionella vapen över de stater som idag utövar den kontrollen. Parternas grundförpliktelse är därmed att inrätta och vidmakthålla ett nationellt system för kontroll av den internationella handeln med konventionella vapen, och att i nationella bedömningar beakta en rad faktorer såsom brott mot den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna.[3]
Till följd av åtaganden som FN:s vapenhandelsfördrag har det införts regler om att den mottagande statens demokratiska status och respekt för mänskliga rättigheter ska utgöra ett centralt villkor vid tillståndsprövningen. Regeringen understryker särskilt i förarbetena att det ska beaktas om utförsel eller utlandssamverkan skulle motverka en rättvis utveckling i mottagarlandet.[4] Detta innebär att grava brister i den demokratiska statusen hos mottagarlandet utgör ett hinder mot tillstånd. Trots detta ökar den svenska vapenexporten till ofria samt delvis fria länder och 2020 gick över en tredjedel, 35 procent, av krigsmateriel till icke-demokratiska länder och diktaturer.[5]
Hur kommer det sig då att vapen exporteras till länder som inte uppfyller demokratikriteriet? Jo, det beror på att den svenska tillståndsprövningen bygger på en helhetsbedömning med utgångspunkt i regeringens riktlinjer och etablerad praxis.[6] När tillstånd till vapenexport beviljas trots att det finns stora demokratiska brister och tydliga kränkningar av mänskliga rättigheter är det främst för att försvars- och säkerhetspolitiska skäl prioriteras högre. De bedömningar som görs om enskilda länder omfattas av utrikessekretess.[7] Detta gör det är svårt att överskåda hur avvägningarna går till. Med hänsyn till detta kan demokratikriteriet tolkas som att det ger utrymme för att fortsatt tillåta undantag från principförbudet.
Det kan även uttryckas som att det finns ett kryphål i lagstiftningen. Det är nämligen så att det nya regelverket, som ställer krav på mottagarlandets demokratiska status, enbart omfattar nya affärer. I praktiken innebär detta att Sverige tillåter s.k. följdleveranser som baseras på gamla tillstånd. Följdleveransen, som fungerar som en komplettering till tidigare genomförd export, möjliggör vapenexport till länder som enligt det nya regelverket borde nekas tillstånd. Detta leder till en fortsatt export av krigsmateriel till länder som Förenade arabemiraterna och Saudiarabien, trots att nya exportaffärer inte godkänts sedan 2017 respektive 2013.[8]
Bortsett från att Sverige exporterar krigsmateriel till icke-demokratiska länder, exporteras även vapen till krigförande länder som aktivt deltar i väpnade konflikter. Detta, trots att de riktlinjer som finns på plats syftar till att förhindra vapenexport till länder i krig och konflikt. År 2020 var den största köparen av svenskt krigsmateriel Förenade arabemiraterna, ett land som ingår i den saudiledda militära koalitionen i Jemen. Till följd av den militära koalitionens angrepp har det dokumenterats över 24 200 luftangrepp, över 8 800 civila dödsfall samt förstörelse av livsviktiga samhällsfunktioner som sjukhus, skolor och system för vatten och el.[9] Följaktligen beskrivs situationen i Jemen som en av världens värsta humanitära katastrofer. [10] Svensktillverkat krigsmateriel har bland annat använts i konflikten i Jemen genom en blockad som förhindrade mat och förnödenheter från att nå civilbefolkningen.[11]
En nödvändig fråga att ställa sig är om Sverige verkligen kan vara en övertygande röst för fred och demokrati samtidigt som landet bedriver vapenexport och därmed ger såväl diktaturer som andra krigförande länder redskap att begå brott mot mänskliga rättigheter. Ett argument som ofta ställs upp är att leverantörerna saknar insyn i vad mottagarländerna använder vapnen till som en del av sin försvarsstrategi.[12] Det förefaller dock orimligt att kunna bortse från mottagarlandets involvering i väpnade konflikter som dessutom leder till omfattande humanitära katastrofer. Likväl ter det sig ansvarslöst att hävda sin brist på medverkan när svensk vapenexport möjliggör parter som den saudiledda militära koalitionens agerande.
Sammanfattningsvis visar statistiken för den svenska vapenexporten att det så kallade principförbudet är tämligen okomplicerat att kringgå. Vidare förhåller det sig problematiskt att demokratikriteriet inte gäller redan existerande avtal om export. Detta medför inte bara att vapenexporten exponentiellt ökar, utan även att icke-demokratier, diktaturer och krigförande länder fortsätter att erhålla krigsmateriel trots kraven som ställs på Sverige som ratificerande stat av FN:s vapenhandelsfördrag. Utöver detta understödjer den svenska staten brott mot den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna.
Sumaya Gele, juriststudent och redaktör
[1] Svenska freds, Svensk krigsmaterielexport 2001-2020, https://w
ww.svenskafreds.se/app/uploads/2021/03/svenska-freds-vpx-2001-2020-scaled.jpg (Hämtad 2022-01-25).
[2] Skr. 2020/21:114 s. 3, Strategisk exportkontroll 2020 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.
[3] Ds 2013:74 s. 7, Sveriges tillträde till vapenhandelsfördraget Arms Trade Treaty (ATT).
[4] Prop. 2017/18:23 s. 1, Skärpt exportkontroll av krigsmateriel.
[5] Svensk krigsmaterielexport till fria, delvis fria och ofria länder, 2000-2020 https://www.svenskafreds.se/app/uploads/2021/03/bild-vpx-demokratisk-status-scaled.jpg (Hämtad 2022-01-29). Jfr Freedom House Ranking.
[6] Skr. 2020/21:114 s. 7, Strategisk exportkontroll 2020 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.
[7] Op.cit., s. 35.
[8] Kristiansen 2021, Föreningen för utvecklingsfrågor, Dubbelmoralen inom svensk vapenexport.
[9] Yemen Data Project, https://www.yemendataproject.org/data.html (Hämtad 2022-01-29).
[10] UNICEF, Humanitarian Action for Children, Yemen, s. 1. https://www.unicef.org/media/112406/file/2022-HAC-Yemen.pdf (Hämtad 2022-01-29).
[11] Dagens nyheter, Svenska vapen på satellitbilder kopplade till Jemenkriget, https://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-vapen-pa-satellitbilder-kopplade-till-jemenkriget/ (Hämtad 2022-01-29).
[12] Kristiansen 2021, Föreningen för utvecklingsfrågor, Dubbelmoralen inom svensk vapenexport.
ICJ Studentsektion 
