I april 2021 meddelade USA:s president, Joe Biden, att landet skulle ta hem sina trupper från Afghanistan.1 Detta var slutet på en långvarig militär insats som hade pågått sedan terrorattackerna den 11 september 2001. Samtidigt som västländer stängde sina ambassader och evakuerade sin personal tog talibaner över allt större afghanskt territorium. Den 15 augusti lyckades de ta över presidentpalatset i Afghanistans huvudstad, Kabul.2 Därmed föll den afghanska regeringen. President Ashraf Ghani, som hade suttit vid makten sedan valet 2014, valde att lämna landet samma dag som Kabul föll.3 I och med det politiska kaoset har många frågor kring kvinnors situation i landet uppstått.
Varför just kvinnofrågan är av stor betydelse för omvärlden beror på den tiden då talibanerna hade makten i Afghanistan, år 1996 – 2001. Kvinnor saknade under den tiden först och främst rätten till utbildning och arbete.4 Även mer detaljerade förbud som att kvinnor inte fick gå ut utan en manlig ledsagare präglade kvinnors vardag. Kvinnor som vägrade följa de så kallade sharialagarna bemöttes med hårda straff som t.ex. stening inför publik, amputation och avrättning. En plats där många avrättningar och steningar ägde rum var fotbollsstadion i Kabul, Ghazi Stadium, med cirka 25 000 sittplatser.5 Med tanke på hur behandling av landets kvinnor såg ut under det förra talibanstyret är det viktigt att uppmärksamma frågan och följa utvecklingen i dagens Afghanistan.
Sedan 2001, då en islamisk republik bildades, har situationen för afghanska kvinnor, enligt Svenska Afghanistankommittén, förbättrats.6 Strävan efter jämlikhet mellan könen speglas även i den afghanska konstitutionen. Enligt artikel 22 i konstitutionen är all diskriminering förbjuden. Afghanska medborgare har dessutom samma rättigheter och skyldigheter inför lagen. Vidare är staten skyldig att genomföra effektiva program för bland annat kvinnors utbildning, vilket framgår av artikel 45. Det finns även kvoteringsbestämmelser i konstitutionen till förmån för kvinnor. En tredjedel av den afghanska senaten, den så kallade Loya Jirgas medlemmar, väljs av presidenten. Presidenten är emellertid enligt konstitutionens artikel 44 skyldig att dela ut 50 procent av de platserna till kvinnor. Ute i samhället har även både afghanska och utländska feministiska rörelser varit aktiva då inget juridiskt hinder funnits för deras verksamhet.
För att bland annat lyckas med jämställdheten och nå vissa juridiska framgångar för kvinnors del har Afghanistan under 20 år fått internationellt stöd. FN har genom en mångårig insats, benämnd UNAMA, bidragit till fred och säkerhet i landet sedan 2002.7 För att bland annat lyckas med jämställdheten och nå vissa juridiska framgångar för kvinnors del har Afghanistan under 20 år fått internationellt stöd. FN har genom en mångårig insats, benämnd UNAMA, bidragit till fred och säkerhet i landet sedan 2002.8 Även olika länders bistånd till Afghanistan talar om enorma ekonomiska insatser. Sverige har sedan år 2002 bistått landet med 13,6 miljarder kronor.9 Därför har det varit viktigt för afghanska kvinnor att den internationella alliansen, vars närvaro har varit en bidragande orsak bakom bland annat kvinnoreformer, inte drar sig ur på så sätt som skedde, menar somliga. Andra menar att Afghanistans politiska och samhälleliga problem inte är världens angelägenhet. Debatten kring huruvida USA:s tillbakadragande var ett rätt politiskt beslut har pågått i flera månader. Det går att konstatera att en stor del av den afghanska befolkningen har varit missnöjda med andra länders inblandning i Afghanistan. Problematiken ligger inte i att västerländska trupper har lämnat landet, utan att de fullgjorde sitt tillbakadragande på ett sätt som ledde till en demokratisk kollaps i Afghanistan. Ett alternativ för USA hade varit att ta hem sina trupper stegvis och vid flera tidsskeden och inte lika hastigt som under augusti, vilket ledde till att den afghanska militären, som har fått mycket kritik, gav upp motståndet i den ena provinsen efter den andra.
Trots talibanernas maktövertagande och regeringsbildning är den islamiska republikens konstitution fortfarande gällande rätt i Afghanistan. Agerandet måste anses strida mot konstitutionen då talibanerna inte har respekterat folkets suveränitet, som skyddas av artikel 1. Inte heller representerar de folket enligt den aktuella bestämmelsen. Med utgångspunkt i artikel 60 är det den förste vice presidenten, och inte talibanerna, som ska få leda regeringen i presidentens frånvaro.
Det är emellertid värt att notera att kvinnor i det demokratiska Afghanistan vid många tillfällen har diskriminerats både av lagstiftaren och i familjekretsen, trots att många lyckade och även misslyckade försök har gjorts från olika håll för att förbättra situationen. Sedan 2009 har en speciell lagstiftning gällande förbud mot våld mot kvinnor funnits. Lagen har fått presidentens godkännande, men inte röstats igenom i det afghanska parlamentet. Rättsläget har, enligt Svenska Afghanistankommittén, varit osäkert när det gäller omfattningen av ett juridiskt skydd för kvinnor som utsätts för våld, särskilt i hemmet.10 Vid bedömning av kvinnors situation under de senaste tjugo åren ska man därför inte endast förlita sig på landets konstitution och andra lagar. Dessa ger inte hela svaret kring kvinnors situation vid handen. Trots ökande rättsligt skydd sedan 2002 har det funnits brister i tillämpningen av lagar då traditionella föreställningar om kvinnor i vissa delar av landet har varit så pass starka.
Våld mot kvinnor är fortfarande ett stort problem trots tjugo år av demokrati och republik.11 En av orsakerna bakom detta är motståndet mot de grundläggande juridiska rättigheterna för kvinnor i vissa delar av landet. Ett konkret exempel är rätten till utbildning. Varken i den afghanska konstitutionen eller andra lagar stadgas ett förbud mot flickors rätt till utbildning. Som nämnts tidigare är denna rättighet till och med grundlagsstadgad. Trots detta har familjer eller klaner med radikala religiösa regler satt hinder mot flickor som har velat gå i skolan. I många fall har lagen inte kunnat skydda dessa rättigheter då det antingen inte funnits medel för ändamålet eller så har politisk vilja saknats. Dessutom finns det uppgifter som bekräftar att en stor del av befolkningen på den afghanska landsbygden tillämpar samma kvinnosyn och sharialagar som talibanerna själva.12 Under de senaste tjugo åren har därför kvinnofrågan varit en konfliktzon där religiösa och traditionella föreställningar ställs mot mänskliga rättigheter. Det går även att tillägga andra faktorer som komplicerar frågan. Afghanistan är ett mångkulturellt land med fyra stora och tiotals mindre folkgrupper. I varje folkgrupp finns det dessutom olika politiska och religiösa uppfattningar. Detta har varit en annan bidragande orsak till grundlagens otillräcklighet att skydda kvinnor.
Världen har försökt att få ett svar från talibanerna kring kvinnors rättigheter och talibanerna var tidigt ute med sitt svar, nämligen att kvinnor ska ha rätt till både arbete och utbildning men ”inom ramen för sharialagar”.13 Hur detta svar ska tolkas är väldigt oklart. Om det handlar om sharialagar som även var gällande under åren 1996 – 2001 kommer kvinnor att troligtvis behandlas med samma stränga förbud, förföljelser och förtryck. Har talibanerna reformerat sina sharialagar återstår att se, även om detta är något osäkert eftersom de i så fall måste ha ändrat sin syn på kvinnors rättigheter under ganska kort tid. Än så länge har de tillämpat samma sharialagar som under sitt förra styre, men inte på ett lika skyndsamt sätt som under år 1996. I september 2021 när skolorna i Afghanistan öppnades efter några veckors politisk kaos hände något som inte var överens med vad talibanerna hade uttalat kring kvinnors rätt till utbildning. Landets flickor blev portade från skolorna. Årskurserna 6 och uppåt fick endast ta emot pojkar.14 Samtidigt fattade talibanerna ett beslut om att lägga ner ”Ministry of Women Affairs (MOWA)”.15 MOWA var en statlig myndighet som sedan 2001 hade drivit stora reformer för landets kvinnor. Nedläggningen av MOWA var ett till bakslag för landets kvinnor.
Kvinnors konstitutionella rättigheter har satts på spel i Afghanistan. Därför pågår det demonstrationer mot talibanernas agerande i landet. Eftersom det inte längre finns några internationella styrkor och organisationer i Afghanistan är protester det enda verktyg som kvinnor har för att använda i kampen för sina rättigheter. Kvinnliga demonstranter som gått ut på Kabuls gator för att kräva rättvisa bemöts med elchockvapen och tårgas.16 Detta bemötande av landets medborgare är inte bara oacceptabelt ur ett människorättsligt perspektiv, utan står även i strid med yttrandefriheten i konstitutionens artikel 34.
Om miljontals kvinnor berövas sina grundläggande fri- och rättigheter är det inte bara en politisk katastrof för det landet, utan en stor förlust för den globala jämställdhetstanken. Bortsett från alla politiska uttalanden från vita huset och EU-parlamentet, har västvärlden inte tagit några strider för afghanska kvinnor sedan talibanerna kom till makten. Att kvinnofrågan i Afghanistan är en angelägenhet för västvärlden har bevisats under de senaste tjugo åren, men inte sedan västerländska trupper lämnade landet. USA och dess allierade tog över Afghanistan efter den 11 september 2001 för att kämpa mot terrorism. Det satsades enorma ekonomiska och militära resurser i det här kriget som även tagit många civila liv. Samma terrorister som då skulle bekämpas sitter nu i Afghanistans icke-erkända regering. Därför har västländerna ett ansvar att använda alla tillgängliga medel för att skydda de afghanska kvinnornas rättigheter. Om så inte sker leder västvärldens, och i synnerhet USA:s, misslyckande i kampen mot terrorism till en fullständig katastrof för afghanska kvinnor.
Mohammedreza Firouzi, juriststudent
1 SVT Nyheter, USA lämnar Afghanistan senast 11/9, ”www.svt.se”, hämtad 2021-10-13.
2 Al Jazeera, Photos: Taliban takes control of Afghan presidential palace, ”www.aljazeera.com”, hämtad 2021-10-16.
3 CNBC, Afghan president flees the country as the Taliban moves on Kabul, ”www.cnbc.com”, hämtad 2021-10-05.
4 SvD, Makthungriga talibaner oroar afghanska kvinnor, ”www.svd.se”, hämtad 2021-10-05.
5 Reuters, Taliban executions still haunt Afghan soccer field, ”www.reuters.com”, hämtad 2021-10-08.
6 SAK, Kvinnor, ”www.sak.se”, hämtad 2021-10-08.
7 United Nations Assistance Mission in Afghanistan, About, ”www.unama.unmissions.org”, hämtad 2021-10-02.
8 Försvarsmakten, Afghanistan – UNAMA, ”www.forsvarsmakten.se”, hämtad 2021-10-02.
9 Omvärlden, Ny rapport kritiserar Sveriges bistånd till Afghanistan, ”www.omvarlden.se”, hämtad 2021-10-02..
10 Svenska Afghanistankommittén, Våld mot kvinnor, ”www.sak.se”, hämtad 2021-09-28.
11 Ibid.
12 SVT Nyheter, Stort stöd för talibanerna i den afghanska landsbygden, ”www.svt.se”, hämtad 2021-10-08.
13 SVT Nyheter, Talibanerna: Sharialagar ska gälla, ”www.svt.se”, hämtad 2021-10-01.
14 The Guardian, Taliban ban girls from secondary education in Afghanistan, ”www.theguardian.com”, hämtad 2021-09-28.
15 Hindustan Times, Afghanistan had a ministry for women affairs, ”www.hindustantimes.com”, hämtad 2021-09-28.
16 SVT Nyheter, Beväpnade talibaner avbröt kvinnorättsdemonstrationen i Kabul, ”www.svt.se”, hämtad 2021-10-16.
ICJ Studentsektion 