I mitten av mars röstade Europaparlamentet igenom en resolution i vilken EU utropas till ”en frizon för hbtqi-personer”. Denna symboliska gest kom som ett svar på den negativa utveckling som skett för hbtqi-rättigheter i flertalet av unionens medlemsstater, däribland Ungern, Lettland och Rumänien. Främst rör det sig dock om en motreaktion på utvecklingen i Polen, där fler än hundra så kallade ”hbtq-fria zoner” har införts. I ett EU där jämlikhet och icke-diskriminering utgör kärnvärderingar och grundläggande rättigheter bör man således fråga sig hur denna utveckling alls kan vara möjlig – samt huruvida EU gör allt i sin makt för att säkerställa att samtliga medborgares rättigheter verkligen upprätthålls.
Alla i Europeiska Unionen (EU) har rätt att behandlas jämlikt. Denna grundvärdering uttrycks i artikel 2 i Fördraget om Europeiska Unionen (FEU): ”Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.” Detta kommer också till uttryck bland annat i artikel 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, där det konstateras att all diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden. Sedan EU år 1999 fick befogenhet att agera vid diskriminering grundad på sexuell läggning så har en mängd åtgärder vidtagits och lagstiftning har antagits i syfte att öka det rättsliga och sociala skyddet för hbtqi-personer. Dock finns en lång väg kvar att gå.
En stor undersökning från 2020 genomförd av EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) visar tydligt på att hbtqi-personer fortfarande i hög grad utsätts för allvarlig diskriminering. Vid en jämförelse med resultat från tidigare år, med start 2012, så konstateras att om det överhuvudtaget skett någon förbättring på EU-nivå så är den minimal. Skillnaderna de olika medlemsstaterna emellan är dock stora. I Polen ansåg 68 % av de tillfrågade att toleransen för hbtqi-personer minskat, samtidigt som enbart 4 % menade att staten försökt göra något för att lösa problemen. Därtill ansåg 66 % att våldet ökat. Tillsammans med Rumänien är Polen även det land med absolut högst andel fysiska och sexuella övergrepp motiverade av att offret varit hbtqi. Följaktligen svarade 79 % att de undviker att vistas på vissa platser av rädsla för att bli attackerade.1 Föga förvånande visar även förra årets rapport från ILGA-Europe att Polen är lägst rankat i hela EU när det gäller rättigheter för hbtqi-personer.2
Utöver den tillbakagång som ägt rum under de senaste åren så har Polen även historiskt förhållit sig konservativt i hbtqi-frågor. Detta brukar till stor del förklaras utifrån den katolska trons centrala plats i det polska samhället, där ungefär 90 % av befolkningen anser sig vara romerska katoliker. Det styrande partiet, Lag och rättvisa, och dess partiledare Jarosław Kaczyński, påstår att rättigheter för hbtqi-personer är ett hot mot denna romersk-katolska livsstil. Landets president, Andrzej Duda, har hävdat att ”hbtq-ideologin” är ett större hot än kommunismen. Krakows ärkebiskop har stämt in i denna kritik och förklarat att Polen må vara fritt från den ”röda pesten”, men att det nu istället finns ett regnbågsfärgat hot där ute.3
Sedan Lag och rättvisa tog makten 2015 så har situationen successivt förvärrats för hbtqi-personer. 2018 skruvades dock retoriken upp ytterligare när Kaczyński höll ett av de första högprofilerade talen där hat tydligt riktas mot hbtqi-personer. Han konstaterade då bland annat att samkönade äktenskap inte kommer att bli tillåtna i Polen och att han väntar på att resten av Europa ska komma till samma insikt.4 Samma år förbjöds också en marsch för jämlikhet vilken skulle hållas i staden Lublin. Ärendet togs upp i domstol där beslutet fastställdes, men överklagades sedan till den regionala domstolen där förbudet upphävdes en dag innan marschen skulle hållas.5 Ytterligare försök att förhindra liknande evenemang följde under efterkommande år.
I februari 2019 undertecknade Rafał Trzaskowski, Warszawas borgmästare, och Dudas motståndare i presidentvalet 2020, Warsaw LGBT Declaration och introducerade en stadga innehållande riktlinjer för att förbättra situationen för hbtqi-personer, såsom inkludering av hbtqi-personers erfarenheter om diskriminering i skolundervisning, samt sexualundervisning i alla skolor. Stadgan möttes av starkt motstånd från både politiskt och religiöst håll och påstods bland annat leda till ”humanisering av pedofili”.6 Liknande retorik bedömdes av en domstol i ett senare mål vara ”informativ” och ”lärorik”.7 I en rapport publicerad av Polens kommissionär för mänskliga rättigheter framgår också att demonstranter som gripits av polis har utsatts för förnedrande behandling och haft svårigheter att få tillgång till juridisk rådgivning.8
De allra första ”hbtq-fria zonerna”, även kallade ”hbtq-ideologi-fria zoner”, började dyka upp under 2019. Under lite drygt ett års tid etablerades över 100 olika zoner, vilka sammanlagt täcker en tredjedel av landets yta och inrymmer över tio miljoner invånare. Zonerna har skapats genom att lokala organ antagit resolutioner i vilka man motsätter sig ”hbtq-ideologin”, eller skrivit under så kallade ”regionala stadgar om familjens rättigheter”. Officiellt påstås dessa lokala beslut vara av symbolisk art och sakna rättslig verkan. Malgorzata Jarosinska-Jedynak, statssekreterare vid Polens ministerium för fonder och regionalpolitik, har exempelvis hävdat att det enbart rör sig om åsiktsyttringar, vilka inte påverkar invånarnas rättigheter eller skyldigheter.9 Att befolkningen i högsta grad påverkas av dessa beslut har emellertid konstaterats bland annat av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, som i ett memorandum fastslår att besluten har en direkt inverkan på hbtqi-personers liv i Polen och är ”långt ifrån bara ord på papper”.10
Motståndet mot hbtqi-rättigheter blev sedan ett tema under Dudas omvalskampanj förra året, vilken slutade med att han i juli fick förnyat förtroende att representera landet under ytterligare en mandatperiod. Przemyslaw Czarnek, numera utbildningsminister, hävdade i ett tv-sänt tal under kampanjen att det är för mycket fokus på jämlikhet och mänskliga rättigheter, samt att hbtqi-personer inte är jämlika med ”normala personer”.11 Human Rights Watch förklarar att företrädare för Lag och rättvisa förvränger åtgärder som syftar till att främja jämlikhet och icke-diskriminering och istället framställer dessa som hot mot landets traditionella familjevärderingar. Syftet är att underminera grupper som arbetar för ökade rättigheter för hbtqi-personer, men även grupper som verkar för kvinnors rättigheter.12 Det är nämligen inte bara hbtqi-rättigheter som hotas. I juli förra året togs beslutet att landet skulle lämna Istanbulkonventionen, vars ändamål är att bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Nyligen trädde också ett förbud mot i princip alla möjligheter till laglig abort i kraft.
I en resolution antagen av Europaparlamentet i december 2019 om diskriminering och hatpropaganda mot hbtqi-personer uppmanades Europeiska kommissionen att avgöra huruvida zonerna bör anses vara en kränkning av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU. Kommissionen och europeiska rådet uppmanades också att ta hjälp av alla verktyg som fanns till deras förfogande för att se till att unionens principer och grundläggande värden respekteras.13 Men utöver att kommissionen nästan ett år senare gav ut sin jämställdhetsstrategi för de kommande fem åren, i vilken hbtqi-personer omfattas, vidtogs inga direkta åtgärder.
EU har sedan en tid tillbaka kritiserat utvecklingen i Polen, dock främst med fokus på rättsstatsprincipen och landets försök att begränsa rättsväsendets politiska oberoende. Men många kräver nu att fler åtgärder ska vidtas, däribland att ytterligare EU-medel undanhålls. Hittills har ett fåtal zoner fått sina ansökningar om EU-medel från vänortsprogram avslagna. Polens justitieministerium har dock åtagit sig att kompensera de städer vars bidrag dragits tillbaka med medel från en brottsofferfond, med motiveringen att städerna är ”offer” för brist på EU-bidrag.14
I första hand efterfrågas att EU-kommissionen ska inleda ett formellt överträdelseförfarande: ett redskap som kan aktualiseras om en medlemsstat bedöms bryta mot EU:s lagstiftning. Zonerna samt de regionala stadgarna om familjens rättigheter är uppenbart diskriminerande och bör anses strida mot bland annat unionens grundläggande värden som anges i artikel 2 FEU. Europaparlamentet har konstaterat att dessa värden är under ett systeminbyggt hot i Polen och att det därmed föreligger en klar risk för allvarliga fördragsbrott.15 Inledandet av ett överträdelseförfarande kan leda till att ärendet tas upp av EU-domstolen och kan även resultera i ekonomiska sanktioner om åtgärder inte vidtas. På så sätt skulle större press sättas på Polen att se till att de gemensamma bestämmelserna faktiskt efterlevs.
Tillkännagivandet av EU som en frizon för hbtqi-personer i mars i år är ett symboliskt viktigt ställningstagande, men liksom resten av de åtgärder som hittills vidtagits så hjälper det knappast alla Polens hbtqi-invånare vars blotta existens i dagsläget gör dem till måltavlor för diskriminering, våld och förföljelse. Konkreta och kännbara åtgärder från EU:s sida har lyst med sin frånvaro, istället ekar samma verkningslösa uppmaningar i otaliga resolutioner, rapporter, och politiska tal. De krafttag som behövs för att stoppa denna skrämmande utveckling fortsätter att utebli, trots att det finns utrymme för EU att göra mer. Inledandet av ett överträdelseförfarande skulle vara en tydlig signal, inte bara till Polen, utan till hela unionen, att medlemsstaterna är skyldiga att upprätthålla samtliga medborgares rättigheter, hbtqi eller ej.
1 A long way to go for LGBTI equality, FRA, 2020.
2 2020 Rainbow Europe report, ILGA-Europe.
3 “‘You don’t belong here’ In Poland’s ‘LGBT-free zones,’ existing is an act of defiance”, CNN, https://edition.cnn.com/interactive/2020/10/world/lgbt-free-poland-intl-scli-cnnphotos/.
4 Poland Anti-LGBTI Hate Timeline, ILGA-Europe, https://ilga-europe.org/sites/default/files/Poland-Anti-LGBT-Timeline.pdf.
5 Postanowienie Sądu Apelacyjnego w Lublinie ws. Marszu Równości, (Sygn. akt 1ACz 1145/18).
6 Poland Anti-LGBTI Hate Timeline, ILGA-Europe.
7 “Polish court rules campaign linking LGBT and paedophilia is “informative and educational””, Notes from Poland, https://notesfrompoland.com/2020/02/20/polish-court-anti-lgbt-stop-paedophilia-campaign-is-informative-and-educational/.
8 Report of the National Mechanism for the Prevention of Torture on the ad hoc visit to the rooms for detained persons or persons brought for sobering up within the units reporting to the Warsaw Police Headquarters, (KMP.570.5.2020.MK).
9 “Poland’s ‘LGBT-free zones’ could lead to hate crimes and violence, rights group warns”, ABC, https://www.abc.net.au/news/2021-02-11/hate-crime-violence-feared-in-polish-lgbt-free-zones/13142918.
10 Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheters memorandum av den 3 december 2020 om stigmatiseringen av hbti-personer i Polen, (CommDH(2020)27).
11 “Where Your Sexuality Can Make You Enemy of the State”, Bloomberg, https://www.bloomberg.com/news/features/2020-11-22/lgbtq-news-homosexuality-makes-you-enemy-of-state-in-poland.
12 “Polish Court Rebukes “LGBT-Free Zone” Stickers”, Human Rights Watch, https://www.hrw.org/news/2019/08/01/polish-court-rebukes-lgbt-free-zone-stickers.
13 Europaparlamentets resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti-fria zoner”, (2019/2933(RSP)).
14 Poland Anti-LGBTI Hate Timeline, ILGA-Europe.
15 Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om förklaringen om EU som en frihetszon för hbtqi-personer, (2021/2557(RSP)).
Emelie Dehlin, juriststudent
ICJ Studentsektion 